Så känns det idag. Eller har känts i några dagar. Har svårt att äta, sitter bara och funderar vad man ska göra. Träffar kompisar men den glädjen är alltid kort. Min bättre hälft jobbar och sliter för att vi ska ha det bra och jag känner skuld över att jag inte har nåt jobb än. Allting känns bara så omöjligt ibland. Jag gråter när jag är själv och försöker komma på en lösning vad jag skulle kunna göra för att underlätta, men lösningen finns där fast finns orken? Både ja och nej. Förstår inte riktigt hur man kan börja känna ångesten igen nu när man är så nära jobb. Jag vill inte sitta hemma och dega, utan jag vill ut och tjäna lite "deg". Men jag är väl rädd att jag gör misstag och går till samma svarta hål som jag gjorde på mitt förra jobb. Får gå trots att man är bra arbetsmyra. Vissa dagar känner jag glädjen och att orken kommit tillbaka. Men jag hinner inte göra så mycket åt det för det ska städas, tvättas, lagas mat, promeneras med hunden, klippas gräs, snickra med huset osv osv... Jag prioriterar omgivningen än att göra nåt för mig själv.

Jag önskar jag kunde på nåt sett visa att jag verkligen försöker göra mitt bästa men det känns att jag inte riktigt kan visa det! Jaja, får väl sova nu, kanske morgondagen har något bättre att erbjuda.

natti!