Godmorgon! Hoppas ni sovit gott?!

Jag läste en artikel om mobbing just och man undrar ju lite vart samhället är på väg. Det verkar klättra allt längre upp i åldrarna. När jag var liten och gick i skolan, inte hörde man att det pågick vuxenmobbing då? Fast då kanske man inte tänkte på det så mycket.

Har ni någonsin blivit mobbade?

Det har jag. Under många år lite smått. Och det har väl satt sina spår. Inte förrns efter gymnasiet började man känna sig lite lugnare.
Och att bli mobbad är nog det värsta som finns, det gör så ont i hjärtat. Alla kan vara hur tuffa som helst men tillslut så kan alla brytas ner.
Det spelar ingen roll hur du ser ut, vart du kommer ifrån, hudfärg etc.. Man ska behandla andra som man själv vill bli behandlade. Men nu i efterhand så tycker jag synd om mobbarna, det måste finnas nån form utav bakgrund till varför man retas. Familjeförhållanden, kanske mobbarna själv har blivit utsatta för det nångång så dom måste ta ut det på andra individer.

När jag blev mobbad för hur jag såg ut, det har väl gjort att man är en stark person idag. För jag vet, mår jag bra och är lycklig, då får det vara så. Vissa kanske var avundsjuka på livsstilen eller att man hade bra familjeförhållanden osv. Men man har fällt några tårar igenom barndoms åren. Mina sår är läkta, och inget kan komma och riva upp dom igen, för försöker nån, ja då jävlar får dom höra ett och annat!

Det gäller att stå på sig, försöka att ignorera så mycket som möjligt, prata med nån vuxen för det är aldrig kul att gå igenom sådant själv, ensam..

Låt inte nån annan få dig att tänka att du är en dålig människa, dom kanske retas för att dom tycker om dig och vågar inte ge rätt sorts uppmärksamhet?? =)

Tjilevippen!